Det är fan förjävligt att man ska behöva må så här var 26:e dag. Mensvärk är ett relativt ord, jag vet inte ens om jag kan kalla det värk. Det är som att när den är på G att komma dras en stor mörk rullgardin ner. Om det bara vore smärta men det är som att jag blir pykisktsjuk och inte ser något positivt att leva för. Det låter dramatiskt men denna dag kan jag få en inblick i hur deprimerade människor känner sig. Först när jag såg Idol ikväll kom jag tillbaks till mig själv.

Så nu ligger jag här och ska snart sova och känner mig glad men trött efter mina mediciner. Imorgon tar jag nya tag, tänkte jag ska baka lite efter jobbet. För på torsdag kommer mamma, Robban, Bella och mormor på besök över helgen. Det ska bli mycket mycket kul.

// Go Natt